Folkpartiets Carl B Hamilton föreslår en sänkt kapitalbeskattning, och därmed lägre ränteavdrag, som en åtgärd att säkra vårt framtida välstånd. Den främsta orsaken till att vi behöver en lägre skatt på kapital är att vi i dag ligger ungefär dubbelt så högt som snittet av våra grannländer. Med alltmer lättrörligt kapital så riskerar vi att på sikt få en kapitalflykt som missgynnar oss. Det andra skälet är att gynna sparande i förhållande till konsumtion, så att vi investerar i framtiden istället för att konsumera nu. Något som är bra på lång sikt, men också viktigt ur ett konjunkturperspektiv, nu när vi är på väg in i en högkonjunktur. Vi skulle minska prisstegringarna på bostäder och därmed risken för en bostadsbubbla.
Det andra skälet är det som kommer att väcka mest debatt eftersom det innebär att ränteavdragen minskas från 30% till 25%. Det kommer att heta att det drabbar familjer med låga inkomster och stora lån, främst barnfamiljer i storstäder. Är det verkligen så?
Om vi tar en familj med 3 miljoner i lån och säger att bostadsräntorna toppar på 6%, så betalar de med dagens system netto 10 500 i månaden och skulle med FP:s förslag betala 11 250, alltså 750 kronor mer i månaden. Men lägre kapitalbeskattning och ränteavdrag skulle leda till lägre inflationstryck och därmed mindre behov av räntehöjningar, samtidigt som det skulle minska bankernas risk genom den minskade risken för en bostadsbubbla och dessutom leda till ett ökat utbud och en minskad efterfrågan på kapital. Kort sagt räntorna skulle inte siga lika mycket. Om vi försiktvis säger att räntan istället toppar på 5% skulle familjens nettokostnad bli 9 375 kronor i månaden, dvs. 1125 kronor lägre än innan.
Faktum är att även om vi räknar på det osannolika att förändringen inte skulle få någon som helst effekt på bostadspriser och räntor så är de 750 kronorna bara en bråkdel av vad familjen fått i minskad skatt genom jobbskatteavdraget under de senaste åren. Om man dessutom, som Folkpariet förslår, kombinerar detta med högre jobbskatteavdrag, höjd brytpunkt för den statliga inkomstskatten och en slopad värnskatt, så skulle familjen få betydligt mer i plånboken varje månad. Och dessutom slippa oroa sig för att deras bostad sjunker i pris så att den blir mindre värd än lånen, vilken gör det omöjligt att flytta. Förutom att högre tillväxt och fler jobb gör att risken att man förlorar jobbet blir mindre.
Det andra skälet är det som kommer att väcka mest debatt eftersom det innebär att ränteavdragen minskas från 30% till 25%. Det kommer att heta att det drabbar familjer med låga inkomster och stora lån, främst barnfamiljer i storstäder. Är det verkligen så?
Om vi tar en familj med 3 miljoner i lån och säger att bostadsräntorna toppar på 6%, så betalar de med dagens system netto 10 500 i månaden och skulle med FP:s förslag betala 11 250, alltså 750 kronor mer i månaden. Men lägre kapitalbeskattning och ränteavdrag skulle leda till lägre inflationstryck och därmed mindre behov av räntehöjningar, samtidigt som det skulle minska bankernas risk genom den minskade risken för en bostadsbubbla och dessutom leda till ett ökat utbud och en minskad efterfrågan på kapital. Kort sagt räntorna skulle inte siga lika mycket. Om vi försiktvis säger att räntan istället toppar på 5% skulle familjens nettokostnad bli 9 375 kronor i månaden, dvs. 1125 kronor lägre än innan.
Faktum är att även om vi räknar på det osannolika att förändringen inte skulle få någon som helst effekt på bostadspriser och räntor så är de 750 kronorna bara en bråkdel av vad familjen fått i minskad skatt genom jobbskatteavdraget under de senaste åren. Om man dessutom, som Folkpariet förslår, kombinerar detta med högre jobbskatteavdrag, höjd brytpunkt för den statliga inkomstskatten och en slopad värnskatt, så skulle familjen få betydligt mer i plånboken varje månad. Och dessutom slippa oroa sig för att deras bostad sjunker i pris så att den blir mindre värd än lånen, vilken gör det omöjligt att flytta. Förutom att högre tillväxt och fler jobb gör att risken att man förlorar jobbet blir mindre.
Se också detta.
Såå, om jag ska tolka dig rätt så sågar du förslaget eftersom det bara ytterligare skulle driva på bostadsbubblan?
SvaraRaderaNix, effekten skulle vara att man kunde kyla av bostadsmarknaden utan att behöva höja räntan lika mycket.
SvaraRaderaVilken häpnadsväckande usel argumentation!
SvaraRaderaÄr det FP:s pressavdelning som skickat ut räkneexemplet eller har du hittat på det själv?
Du säger att om räntan skulle toppa på 5% istället för 6% så skulle exempelfamiljens nettokostnad bli 1125 kronor lägre, men du redovisar inte hur mycket högre den i det fallet skulle bli än utan sänkt ränteavdrag. Äpplen och päron...
Dessutom bygger du upp hela din argumentation kring att förslaget inte skulle försvåra den ekonomiska situationen för barnfamiljer med låga inkomster och stora lån, men avslutar den med att en höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt och slopad värnskatt skulle innebära att familjen får betydligt mer i plånboken varje månad. Måhända har ni andra referensramar i Nacka än i övriga landet, men jag har svårt att se att en årsinkomst på över 383000 kronor räknas som låg för någon.
Är det så svårt att begripa: en volatil bostadsmarknad ökar bankernas risker vilket i sin tur kräver högre marginaler mellan marknadsräntan och den ränta hushållet får betala för sitt lån. Åtgärder som minskar volatiliteten minskar alltså kostnaderna för bolånet för konsumenten.
SvaraRaderaJa 383 000 låter nog som en hög inkomst i Knäckebrödshult, men i Stockholm ska du nog inte fundera på att be banken om ett bolån om du inte tjänar det.
Om man inte ska gå till banken utan en inkomst över 383000:- är det underligt att det bor så pass många människor i Stockholm.
SvaraRaderaKnäckebrödshult? Välkommen till verkligheten. Enligt SCB:s siffror för 2008 var medianinkomsten i Stockholms län 252333:- och medelinkomsten 292586:-. För din kommun var medianen 275612:- och snittet 337917:-. Visst är siffrorna två år gamla, men om jag har inte har missat något väldigt spektakulärt tror jag inte att lönerna ökat så pass mycket att det är "normalt" att betala statlig inkomstskatt.
Ditt svar är så ignorant mot majoriteten av den arbetande befolkningen att det är skrämmande.
De siffrorna inkluderar pensionärer, studerande, arbetslösa och deltidsarbetande. Enligt SCB så är den genomsnittliga månadslönen för en privatanställd tjänsteman i Sverige 33 800 kronor, dvs. 405 600 kr/år. Och det är genomsnittet i hela Sverige. I Stockholm ligger det betydligt högre. Och i exemplet handlade det om en familj med ett bostadslån på 3 millar...
SvaraRadera...och alla är privatanställda tjänstemän.
SvaraRaderaDessutom sa du "familjer med låga inkomster och stora lån, främst barnfamiljer i storstäder.". Tycker du att man hör dit om man tjänar över 33 800 kr/mån för enbart den ena förvärvsarbetande i familjen?
Jag tror inte att en person som tjänar 33 papp känner sig som en höginkomsttagare. Dessutom skriver jag att de skulle gynnas av kombinationen av högre jobbskatteavdrag, höjd brytpunkt för den statliga inkomstskatten och en slopad värnskatt,
SvaraRadera