lördag 4 september 2010

Vår beredskap är åt skogen



Sveriges försvarsförmåga har slagits i spillror av klåfingriga och inkompetenta politiker. Det är en utveckling som pågått i en accelererande fart sedan slutet av 90-talet. Försvarsbesluten har präglats av inkonsistens och motsägelsefullhet; man har velat upprätta en förmåga att delta i internationella operationer tillsammans med NATO, samtidigt som stora summor läggs på stödköp i den inhemska försvarsindustrin, allt detta med ständigt krympande anslag.

Resultatet: stora luckor i förbanden. Enligt gällande försvarsbeslut krävs det upp till tre år för förbanden att bli stridsberedda. De enheter som är operativa är ofta inte heller beväpnade för att klara sina uppgifter. T.ex. så saknar våra nya Visby-korvetter luftvärn, det drog man in på i jakten på kostnader. Liknande brister finns inom snart sagt alla vapenslag, förband och system.

I praktiken saknar Sverige både flotta och armé.

Vår militära förmåga är mindre än våra grannländer Norge, Danmark och Finland,

Det är dags för våra folkvalda att upptäcka att vi är granne med ett Ryssland som rustar upp sin krigsmakt och uppträder allt mer aggresivt mot sina grannländer. Att man har sagt ja till att låta Ryssland förlägga sin viktigaste gasledning strax utanför Gotland.

De rödgröna verkar ha anammat Vänsterpartiets kärlek till all annan militär än den från vårt eget land eller andra demokratiska stater, och Miljöpartiets pacifism, snarare än socialdemokraternas tidigare vilja att upprätthålla någon slags försvarsförmåga. En rödgrön valseger vore en total katastrof för vår försvarsförmåga och i längden för vår förmåga att rädda fred och frihet.

Men alliansen har inte heller, med undantag för Folkpartiet på sistone, visat någon större entusiasm för försvaret av vårt land. Det måste till en ändring på den punkten. Det första steget är att se till att försvarets anslag följer uppgifterna och att de förband som finns har stridsförmåga, personal och beväpning som gör dem funktionsdugliga. Vi bör också så snart som möjligt ansöka om medlemsskap i NATO. Nästa steg är att upprätta den typ av förband som krävs för att kunna fullgöra de uppgifter som svenska folket förväntar sig att försvaret ska kunna fullgöra, att försvara vårt land, inkl. Gotland och Östersjön. Då krävs det bl.a. riktiga arméförband, brigader, och ytstridsfartyg, fregatter. Det krävs att våra förband har helikoptrar, luftvärn och artilleripjäser.

Det borde vara en uppgift för alliansen att förklara detta för svenska folket, och visa att man är beredd att satsa nödvändiga ekonomiska resurser.


Se DN, SvD och Wiseman.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar