Nackas politiker gillar naturen (rätt så mycket)

Naturskyddsföreningen i Nacka har , tillsammans med kollegorna i Saltsjöbaden, Boo natur- och miljövänner och Nacka miljövårdsråd, frågat de kandidater som står på kommunfullmäktigelistan i resp. parti på hur de ser på ett antal konkreta frågor när det gäller att utveckla naturvårdsarbetet i Nacka. Ett varierande antal kandidater från resp. parti har svarat på enkäten, utom från moderaterna som inte låtit enskilda kandidater svara utan istället skickat in likalydande partisvar från sina två ledande företrädare.

Det glädjande är att samtliga partier är rätt så positiva. Miljöpartiet, Vänstern, Nackalistan och Folkpartiet är, inte överraskande, allra mest positiva, medan Socialdemokraterna, inte heller överraskande, är mest skeptiska till djur och grönska.

Den konkreta fråga som tydligast visar partiernas inställning är frågan om bygget av Svindersviksbron aka Kvarnholmsbron. Det handlar om ett kommunalt skrytbygge, vilket kommer att kosta Nackas skattebetalare minst 300 miljoner, förstöra en av regionens mest välbevarade urskogar, leda till försämrad framkomlighet i trafiken i centrala Nacka och på västra Sicklaön samt leda till att tidigare tysta bostadsområden som Vikdalen dränks i buller.

Moderaterna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna är för detta monument över hur kommunalpolitik kan gå snett, medan Folkpartiet, Centern, Miljöpartiet, Vänstern och Nackalistan är emot.

Resultatet av enkäten hittar du här.

Hur man vinner val

Alliansen leder nu ganska klart i alla mätningar och en uppgivenhet har börjat sprida sig bland de rödgröna valarbetarna. Möjligen finns det en och annan på allianssidan som överväger att ta åtminstone en kväll i veckan med familjen istället för att nöta skoläder i övertygelsen att slaget redan är vunnet.
Även om sannolikheten är hög att alliansen vinner så är det inte över förrän valfri fet tant tar ton och sjunger om att det verkligen är över. Fortfarande överväger 1,2 milj. väljare att byta sida. Tillräckligt många för att åstadkomma en jordskredsseger för de rödgröna eller alla jordskredssegrars tjocka mamma för alliansen.
Folkpartiet är det parti som kan locka över rödgröna väljare, medan Miljöpartiet kan få alliansare att hoppa över skaklarna. Omvänt så skräms de rödgröna väljarna av Moderaterna. medan allianstrogna skräns av Vänsterpartiet.
Taktiken från alliansens sida måste alltså vara att lyfta fram Janne Björklund och skolfrågorna och skjuta på Vänsterpartiet, medan de rödgröna bör försöka lyfta fram Maria Wetterstrand och Peter Eriksson att prata miljö och moderaternas miljöpolitik.
Se SvD, AB, DN, DN1

Vår beredskap är åt skogen

Sveriges försvarsförmåga har slagits i spillror av klåfingriga och inkompetenta politiker. Det är en utveckling som pågått i en accelererande fart sedan slutet av 90-talet. Försvarsbesluten har präglats av inkonsistens och motsägelsefullhet; man har velat upprätta en förmåga att delta i internationella operationer tillsammans med NATO, samtidigt som stora summor läggs på stödköp i den inhemska försvarsindustrin, allt detta med ständigt krympande anslag.

Resultatet: stora luckor i förbanden. Enligt gällande försvarsbeslut krävs det upp till tre år för förbanden att bli stridsberedda. De enheter som är operativa är ofta inte heller beväpnade för att klara sina uppgifter. T.ex. så saknar våra nya Visby-korvetter luftvärn, det drog man in på i jakten på kostnader. Liknande brister finns inom snart sagt alla vapenslag, förband och system.

I praktiken saknar Sverige både flotta och armé.

Vår militära förmåga är mindre än våra grannländer Norge, Danmark och Finland,

Det är dags för våra folkvalda att upptäcka att vi är granne med ett Ryssland som rustar upp sin krigsmakt och uppträder allt mer aggresivt mot sina grannländer. Att man har sagt ja till att låta Ryssland förlägga sin viktigaste gasledning strax utanför Gotland.

De rödgröna verkar ha anammat Vänsterpartiets kärlek till all annan militär än den från vårt eget land eller andra demokratiska stater, och Miljöpartiets pacifism, snarare än socialdemokraternas tidigare vilja att upprätthålla någon slags försvarsförmåga. En rödgrön valseger vore en total katastrof för vår försvarsförmåga och i längden för vår förmåga att rädda fred och frihet.

Men alliansen har inte heller, med undantag för Folkpartiet på sistone, visat någon större entusiasm för försvaret av vårt land. Det måste till en ändring på den punkten. Det första steget är att se till att försvarets anslag följer uppgifterna och att de förband som finns har stridsförmåga, personal och beväpning som gör dem funktionsdugliga. Vi bör också så snart som möjligt ansöka om medlemsskap i NATO. Nästa steg är att upprätta den typ av förband som krävs för att kunna fullgöra de uppgifter som svenska folket förväntar sig att försvaret ska kunna fullgöra, att försvara vårt land, inkl. Gotland och Östersjön. Då krävs det bl.a. riktiga arméförband, brigader, och ytstridsfartyg, fregatter. Det krävs att våra förband har helikoptrar, luftvärn och artilleripjäser.

Det borde vara en uppgift för alliansen att förklara detta för svenska folket, och visa att man är beredd att satsa nödvändiga ekonomiska resurser.

Se DN, SvD och Wiseman.

Folk uppfattar vallöften som löften. Det är ett problem för oss

"När vi nu söker förnyat förtroende från stockholmarna gör vi det med ett konkret löfte om bostadsbyggandet: under nästa mandatperiod bygger vi 56777 nya bostäder i Stockholms län."

Ovanstående citat är från en debattartikel i SvD av moderaterna i Stockholms län. För den som är lite insatt i hur bostadsbyggandet fungerar så är det uppenbart att det finns två ord som i vanliga medborgare uppfattar på ett sätt, och ledande moderatpolitiker på ett annat. De två orden är vi och lovar.
När det gäller ordet vi så måste man fråga sig vilka som ska bygga alla dessa bostäder. Uppenbarligen menar man inte de moderatpolitiker som skrivit under artikeln, knappast heller några moderata ombudsmän, förtroendevalda eller gräsrötter heller. En rimlig tolkning skulle ju kunna vara att de kommuner som dessa herrar väldigt gärna vill styra skulle bygga dessa lägenheter, genom de kommunala bostadsbolagen. Men t.ex. här i Nacka så har vi inget kommunalt bostadsbolag. Alltså är vi i det här sammanhanget någon annan, t.ex. byggbolag eller vanliga medborgare som bygger sig en kåk.
När det gäller ordet lovar så är skillnaden i beydelse mellan dessa herrar och oss vanliga medborgare ännu större. För mig betyder ordet löfte någonting som kommer att hända oavsett omständigheter. Punkt. Men om det nu är någon annan som ska fixa det så är det ju väldigt svårt att lova någonting bestämt. Jag lovar att du ska städa mitt skrivbord idag.
När man sedan tittar på antalet bostäder som de lovar så framstår ordet löfte som ännu mer missbrukat. Ta Nacka t.ex. som har det högsta antalet utlovade bostäder i länet utanför Stockholms stad. Man lovar att bygga 4425 bostäder i Nacka.
Under innevarande mandatperiod, när Nacka hör till de kommuner som växt snabbast i landet så kommer det att byggas 1704 lägenheter och 555 småhus, totalt 2259 bostäder. Ganska exakt hälften av vad man utlovar för nästa mandatperiod. Om vi tittar på prognosen för bostadsbyggande 2010-2013 så ser den ut som följer:

• 2010: 280 bostäder
• 2011: 630 bostäder
• 2012: 930 bostäder
• 2013: 1220 bostäder

Alltså totalt 2780 under åren 2011-2013, dvs. det skulle krävas att man bygger 1645 bostäder under 2014 enbart i Nacka!

En annan sak som man lägger märke till i tabellen är att antalet lägenheter som planeras färdigställas varje år stiger ju längre fram i tiden man tittar. Det beror på att i verkligheten försenas många projekt p.g.a. olika yttre omständigheter, marknadsförutsättningar etc. Prognosen för 2011 är alltså mer realistisk än den för 2013. Kort sagt det kommer förmodligen inte att byggas 1220 bostäder 2013 och det är ännu mindre sannolikt att det kommer att byggas 1645 bostäder i Nacka 2014.

En översättning av ovanstånde citat till vanlig icke-politikersvenska skulle kunna vara

"Vi hoppas att någon annan kommer att bygga uppåt 56 777 bostäder under nästa mandatperiod, även om vi nog inser att vi förmodligen inte kommer att komma i närheten av den siffran. Men vi lovar att försöka... eller åtminstone att inte jobba i motsatt riktining..."

Självklart är det jättebra om man lyckas få fram alla dessa bostäder, det behövs i vår snabbt växande region. Och jag välkomnar att man antränger sig för att det ska bli verklighet. Men man har en känsla av att detta utspel är ett sätt att bjuda över de rödgrönas lika innehållslösa löfte att bygga 50 000 bostäder.

Men, vore det inte lite roligt om någon politiker ville tala om hur vi åstadkomma ett ökat bostadsbyggande istället för att ägna sig åt meningslös sifferexercis...

Röd-röd bostadspolitik också för de gröna

Tre företrädare för det rödgröna blocket skriver i Mitti Nacka 2010-07-13 att om vi får en socialistisk majoritet så kommer de att fördubbla byggandet av hyresrätter. Förutom några fluffiga målsättningar och en hel rad brasklappar, så är det enda konkreta förslaget man har att komma med ett nytt statligt investeringasbidrag på 1,4 miljarder över två år. Det man givetvis inte nämner är att man kommer att dra in mångdubbelt mer genom höjda boendeskatter.
Från Folkpartiets sida är vi tydliga med att vi vill se ett ökat byggande, inte minst av hyresrätter. Det ska ske genom förenklingar av regler och processer och det ska ske genom lägre, inte högre skatter på boendet. Framförallt måste vi öka konkurrensen, både inom byggsektorn och bland hyresvärdarna. Det är värdarna som ska köa för att få hyresgäster, inte tvärtom.
Nya bostäder ska hålla bästa miljöstandard, vara energieffektiva och ligga i bra kollektivtrafiklägen. Här i Nacka blir det svårt att hålla samma höga takt i bostadsbyggandet om vi inte bygger ny spårburen kollektivtrafik. Vi säger också bestämt nej till att bygga på naturmark och i parker.
Också här i Nacka har de tre partierna på vänsterkanten, v,s och mp, gått samman i ett rödgrönt block. Frågan är hur de ska få ihop en gemensam politik när det gäller bostadsbyggandet. Socialdemokraterna, med sin traditionella kärlek till betong och byggfacket, har hittils velat bygga nästan överallt. Miljöpartiet har å sin sida inte velat bygga någonting, tvärtom har man vid många tillfällen propagerat för att MINSKA Nackas befolkning. Är det så att Miljöpartiet, inför utsikten att få nya röda kompisar, har sålt ut sin politik och hoppat på det socialistiska asfaltståget?

1984 på Skurubron

Ibland känner man statens iskalla välvilja flåsandes i nacken. Jag läste i NVP 2010-07-13 om Trafikverkets s.k. Mobility management projekt, där man försöker minska köerna på Skurubron genom att få fler att cykla och åka kollektivt. Det är jättebra. Om fler använder andra transportsätt än bilen gör vi nytta inte bara för miljön och hälsan, vi kan också spara miljarder i minskade infrastrukturinvesteringar.Det var dock några saker i artikeln som fick mig att börja kallsvettas mitt i hettan. Som en del i projektet har man fotograferat registreringsskyltar på Skurubron, och sen har man kartlagt 10 000 bilister som använder bilen alltför ofta enligt Trafikverket. Denna grupp tänker man kontakta och göra hembesök hos i syfte att få dem att ändra sina vanor. Uppriktigt sagt, om jag hade fått ett samtal från Trafikverket där de berättar att de registrerat mina resor och vill komma hem till mig för att få mig att ändra mig, ja då skulle jag bli fruktansvärt arg. Vi inser alla att det vore bättre om fler cyklade och åkte kollektivt, men det kan aldrig tas till intäkt för att skapa ett kontrollsamhälle, i all sin välvilja. De som väljer att köra bil kan göra det av nödvändighet, tidsbrist, slöhet eller gammal vana, men det är deras val. Om vi vill ändra detta mönster, för allas vårt bästa, så se till att göra alternativen attraktivare, bygg riktiga cykelvägar, förbättra busstrafiken och bytespunkterna, och, framför allt, bygg ut blå linjen till Orminge!

Se också NVP,

Per Nyman har reagerat, liksom Fredrik Sneibjerg och Hans Åberg.

Ny film om Tollare

Nacka kommun och NCC använde några hundratusen av skattebetalarnas pengar för att göra en propagandafilm för exploateringen av Tollares urskogar. Nu har naruskyddsföreningen gjort sin egen film om saken - för några hundratusen kronor mindre...

Att lägga ihop två och två...

En bil tar lika mycket plats som 14 cyklar i gaturummet. Man blir friskare och lyckligare av att cykla än av att åka bil. Kort sagt, cyklister minskar både bilköer och vårdköer.

Moderaterna i Stockholm gick till val på att öka framkomligheten för bilister i innerstan. Moderater kör bil och då är det väl naturligt att deras parti prioriterar att de kommer fram först. Men frågan är om det är ett särskilt smart sätt att göra det genom att ta bort cykelbanor och skära ner anslagen till cykling med 80%! Samtidigt som antalet cyklister stigit med 75% på tio år. En vanlig vardag cyklar 150 000 människor i innerstan. De behöver bättre framkomlighet och säkerhet, inte sämre.

Tänk om man kunde lägga ihop två och två och inse att det bästa sättet att öka framkomligheten för alla, cyklister såväl som bilister (inkl. de moderater som har navelsträngen kopplad till rattlåstet), är att istället SATSA på cykelvägar. Det har dessutom funkat på alla andra platser där man gjort så.

Istället väljer Ulla Hamilton (m) att tala om "en integrerad trafikpolitik", vilket verkar innebära att cyklisterna får fortsätta vänta.

Se SvD, DN, DN1