Några enkla sanningar

Foto: Erika Wörman

Jag blir så glad när jag läser den artikel som några som kallar sig Stockholm Skyline skrivit i Svenska Dagbladet. Ibland behöver man påminna om några enkla fakta eftersim det finns folk i debatten, och t.o.m. bland ansvariga politiker, som fått så otroligt mycket om bakfoten. Fakta som t.ex. att vi inte får in fler bostäder eller verksamheter per yta om vi bygger högt, eftersom det kräver att husen står glesare och behöver mer utrymme på marken. Eller att det blir mycket dyrare att högt och extremt dyrt att bygga mycket högt, så dyrt att det kräver subventioner, oftast från andra hyresgäster i lägre, lönsammare byggnader. Höga hus byggs undantagslöst som rena skrytbyggen. Eller att stadskärnor som består av höga hus upplevs som oattraktiva både av invånarna och besökare. Eller det mest sjävklara av allt, att det inte är höjden på ett hus som gör att det blir en nod i landskapet, utan innehållet.

Den mest horribla lögnen som framför i debatten är att skyskrapor skulle vara miljövänliga. I verkligheten är höga hus extremt resurskrävande både att bygga och att försörja. En liknande lögn är att det skulle vara miljövänligt att förtäta i innerstan. Det smartaste vi kan göra både för att göra Stockholm mer attraktivt, och att göra stan mer miljövänlig är att förtäta i ytterstan och i förorterna i anslutning till spårtrafik, i synnerhet finns det stora möjligheter i anslutning till pendeltågslinjerna. Där kan man skapa nya attraktiva noder genom att skapa nya kollektivtrafikknutpunkter, samtidigt som lägger märkesbyggnader och nya kulturinstitutioner där. Varför inte bygga en nya opera, eller ett nytt konstmuseum av världsklass, i Huddinge eller Upplands-Väsby?

En som inte gillar idéen om att Stockholm ska vara en attraktiv och miljövänlig stad är Ankersjö (c).

Billigare lån med lägre ränteavdrag

Folkpartiets Carl B Hamilton föreslår en sänkt kapitalbeskattning, och därmed lägre ränteavdrag, som en åtgärd att säkra vårt framtida välstånd. Den främsta orsaken till att vi behöver en lägre skatt på kapital är att vi i dag ligger ungefär dubbelt så högt som snittet av våra grannländer. Med alltmer lättrörligt kapital så riskerar vi att på sikt få en kapitalflykt som missgynnar oss. Det andra skälet är att gynna sparande i förhållande till konsumtion, så att vi investerar i framtiden istället för att konsumera nu. Något som är bra på lång sikt, men också viktigt ur ett konjunkturperspektiv, nu när vi är på väg in i en högkonjunktur. Vi skulle minska prisstegringarna på bostäder och därmed risken för en bostadsbubbla.
Det andra skälet är det som kommer att väcka mest debatt eftersom det innebär att ränteavdragen minskas från 30% till 25%. Det kommer att heta att det drabbar familjer med låga inkomster och stora lån, främst barnfamiljer i storstäder. Är det verkligen så?
Om vi tar en familj med 3 miljoner i lån och säger att bostadsräntorna toppar på 6%, så betalar de med dagens system netto 10 500 i månaden och skulle med FP:s förslag betala 11 250, alltså 750 kronor mer i månaden. Men lägre kapitalbeskattning och ränteavdrag skulle leda till lägre inflationstryck och därmed mindre behov av räntehöjningar, samtidigt som det skulle minska bankernas risk genom den minskade risken för en bostadsbubbla och dessutom leda till ett ökat utbud och en minskad efterfrågan på kapital. Kort sagt räntorna skulle inte siga lika mycket. Om vi försiktvis säger att räntan istället toppar på 5% skulle familjens nettokostnad bli 9 375 kronor i månaden, dvs. 1125 kronor lägre än innan.
Faktum är att även om vi räknar på det osannolika att förändringen inte skulle få någon som helst effekt på bostadspriser och räntor så är de 750 kronorna bara en bråkdel av vad familjen fått i minskad skatt genom jobbskatteavdraget under de senaste åren. Om man dessutom, som Folkpariet förslår, kombinerar detta med högre jobbskatteavdrag, höjd brytpunkt för den statliga inkomstskatten och en slopad värnskatt, så skulle familjen få betydligt mer i plånboken varje månad. Och dessutom slippa oroa sig för att deras bostad sjunker i pris så att den blir mindre värd än lånen, vilken gör det omöjligt att flytta. Förutom att högre tillväxt och fler jobb gör att risken att man förlorar jobbet blir mindre.

Se också detta.

Euron står stark

Vid midnatt gick ännu ett av våra grannländer med i det europeiska valutasamarbetet och införde Euron som valuta. Estland har sprungit förbi oss. Euron står starkare än någonsin. Trots en global finansiell härdsmälta, trots att vissa medlemsstater visat en enastående oförmåga att hantera sina statsfinanser och i vissa fall sysslat med rena bokföringsbrott. Tvärtom har vi sett hur beslutsamma Europas länder är att fortsätta och fördjupa samarbetet. Nya mekanismer och buffertfonder tillsammans med ett fördjupat ekonomiskt samarbete gör att vi kan vara säkra på att Euron inte bara kommer att överleva utan också bli världens starkaste och viktigaste valuta inom en snar framtid. Nästan alla stater i Europa står och väntar på att få införa Euron så snart som man uppfyller inträdeskraven. Utanför står endast tre konservativa gamla monarkier, Storbritannien, Sverige och Danmark, som inte i första hand ser till vår moraliska skyldighet som européer att fördjupa samarbetet eller vårt gemensamma behov av stabila förutsättningar för att bedriva en framgångsrik ekonomisk politik. Istället är det en slags unken nationalpopulism som får bestämma politikens inriktning.
Motståndarnas enda ekonomiska argument är att den svenska kronan varit starkare än Euron de senaste månaderna, samtidigt som man blundar med bägge ögonen och vägrar se alla månader och år innan, liksom man blundar för att t.ex. pundet är ännu svagare än Euron.
Varje dag och varje timme som vi väntar på att införa Euron är en plåga för alla liberaler och européer i Sverige!

Se DN, DN1, DN2, SvD

Nackas politiker gillar naturen (rätt så mycket)

Naturskyddsföreningen i Nacka har , tillsammans med kollegorna i Saltsjöbaden, Boo natur- och miljövänner och Nacka miljövårdsråd, frågat de kandidater som står på kommunfullmäktigelistan i resp. parti på hur de ser på ett antal konkreta frågor när det gäller att utveckla naturvårdsarbetet i Nacka. Ett varierande antal kandidater från resp. parti har svarat på enkäten, utom från moderaterna som inte låtit enskilda kandidater svara utan istället skickat in likalydande partisvar från sina två ledande företrädare.

Det glädjande är att samtliga partier är rätt så positiva. Miljöpartiet, Vänstern, Nackalistan och Folkpartiet är, inte överraskande, allra mest positiva, medan Socialdemokraterna, inte heller överraskande, är mest skeptiska till djur och grönska.

Den konkreta fråga som tydligast visar partiernas inställning är frågan om bygget av Svindersviksbron aka Kvarnholmsbron. Det handlar om ett kommunalt skrytbygge, vilket kommer att kosta Nackas skattebetalare minst 300 miljoner, förstöra en av regionens mest välbevarade urskogar, leda till försämrad framkomlighet i trafiken i centrala Nacka och på västra Sicklaön samt leda till att tidigare tysta bostadsområden som Vikdalen dränks i buller.

Moderaterna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna är för detta monument över hur kommunalpolitik kan gå snett, medan Folkpartiet, Centern, Miljöpartiet, Vänstern och Nackalistan är emot.

Resultatet av enkäten hittar du här.

Hur man vinner val

Alliansen leder nu ganska klart i alla mätningar och en uppgivenhet har börjat sprida sig bland de rödgröna valarbetarna. Möjligen finns det en och annan på allianssidan som överväger att ta åtminstone en kväll i veckan med familjen istället för att nöta skoläder i övertygelsen att slaget redan är vunnet.
Även om sannolikheten är hög att alliansen vinner så är det inte över förrän valfri fet tant tar ton och sjunger om att det verkligen är över. Fortfarande överväger 1,2 milj. väljare att byta sida. Tillräckligt många för att åstadkomma en jordskredsseger för de rödgröna eller alla jordskredssegrars tjocka mamma för alliansen.
Folkpartiet är det parti som kan locka över rödgröna väljare, medan Miljöpartiet kan få alliansare att hoppa över skaklarna. Omvänt så skräms de rödgröna väljarna av Moderaterna. medan allianstrogna skräns av Vänsterpartiet.
Taktiken från alliansens sida måste alltså vara att lyfta fram Janne Björklund och skolfrågorna och skjuta på Vänsterpartiet, medan de rödgröna bör försöka lyfta fram Maria Wetterstrand och Peter Eriksson att prata miljö och moderaternas miljöpolitik.
Se SvD, AB, DN, DN1

Vår beredskap är åt skogen

Sveriges försvarsförmåga har slagits i spillror av klåfingriga och inkompetenta politiker. Det är en utveckling som pågått i en accelererande fart sedan slutet av 90-talet. Försvarsbesluten har präglats av inkonsistens och motsägelsefullhet; man har velat upprätta en förmåga att delta i internationella operationer tillsammans med NATO, samtidigt som stora summor läggs på stödköp i den inhemska försvarsindustrin, allt detta med ständigt krympande anslag.

Resultatet: stora luckor i förbanden. Enligt gällande försvarsbeslut krävs det upp till tre år för förbanden att bli stridsberedda. De enheter som är operativa är ofta inte heller beväpnade för att klara sina uppgifter. T.ex. så saknar våra nya Visby-korvetter luftvärn, det drog man in på i jakten på kostnader. Liknande brister finns inom snart sagt alla vapenslag, förband och system.

I praktiken saknar Sverige både flotta och armé.

Vår militära förmåga är mindre än våra grannländer Norge, Danmark och Finland,

Det är dags för våra folkvalda att upptäcka att vi är granne med ett Ryssland som rustar upp sin krigsmakt och uppträder allt mer aggresivt mot sina grannländer. Att man har sagt ja till att låta Ryssland förlägga sin viktigaste gasledning strax utanför Gotland.

De rödgröna verkar ha anammat Vänsterpartiets kärlek till all annan militär än den från vårt eget land eller andra demokratiska stater, och Miljöpartiets pacifism, snarare än socialdemokraternas tidigare vilja att upprätthålla någon slags försvarsförmåga. En rödgrön valseger vore en total katastrof för vår försvarsförmåga och i längden för vår förmåga att rädda fred och frihet.

Men alliansen har inte heller, med undantag för Folkpartiet på sistone, visat någon större entusiasm för försvaret av vårt land. Det måste till en ändring på den punkten. Det första steget är att se till att försvarets anslag följer uppgifterna och att de förband som finns har stridsförmåga, personal och beväpning som gör dem funktionsdugliga. Vi bör också så snart som möjligt ansöka om medlemsskap i NATO. Nästa steg är att upprätta den typ av förband som krävs för att kunna fullgöra de uppgifter som svenska folket förväntar sig att försvaret ska kunna fullgöra, att försvara vårt land, inkl. Gotland och Östersjön. Då krävs det bl.a. riktiga arméförband, brigader, och ytstridsfartyg, fregatter. Det krävs att våra förband har helikoptrar, luftvärn och artilleripjäser.

Det borde vara en uppgift för alliansen att förklara detta för svenska folket, och visa att man är beredd att satsa nödvändiga ekonomiska resurser.

Se DN, SvD och Wiseman.

Folk uppfattar vallöften som löften. Det är ett problem för oss

"När vi nu söker förnyat förtroende från stockholmarna gör vi det med ett konkret löfte om bostadsbyggandet: under nästa mandatperiod bygger vi 56777 nya bostäder i Stockholms län."

Ovanstående citat är från en debattartikel i SvD av moderaterna i Stockholms län. För den som är lite insatt i hur bostadsbyggandet fungerar så är det uppenbart att det finns två ord som i vanliga medborgare uppfattar på ett sätt, och ledande moderatpolitiker på ett annat. De två orden är vi och lovar.
När det gäller ordet vi så måste man fråga sig vilka som ska bygga alla dessa bostäder. Uppenbarligen menar man inte de moderatpolitiker som skrivit under artikeln, knappast heller några moderata ombudsmän, förtroendevalda eller gräsrötter heller. En rimlig tolkning skulle ju kunna vara att de kommuner som dessa herrar väldigt gärna vill styra skulle bygga dessa lägenheter, genom de kommunala bostadsbolagen. Men t.ex. här i Nacka så har vi inget kommunalt bostadsbolag. Alltså är vi i det här sammanhanget någon annan, t.ex. byggbolag eller vanliga medborgare som bygger sig en kåk.
När det gäller ordet lovar så är skillnaden i beydelse mellan dessa herrar och oss vanliga medborgare ännu större. För mig betyder ordet löfte någonting som kommer att hända oavsett omständigheter. Punkt. Men om det nu är någon annan som ska fixa det så är det ju väldigt svårt att lova någonting bestämt. Jag lovar att du ska städa mitt skrivbord idag.
När man sedan tittar på antalet bostäder som de lovar så framstår ordet löfte som ännu mer missbrukat. Ta Nacka t.ex. som har det högsta antalet utlovade bostäder i länet utanför Stockholms stad. Man lovar att bygga 4425 bostäder i Nacka.
Under innevarande mandatperiod, när Nacka hör till de kommuner som växt snabbast i landet så kommer det att byggas 1704 lägenheter och 555 småhus, totalt 2259 bostäder. Ganska exakt hälften av vad man utlovar för nästa mandatperiod. Om vi tittar på prognosen för bostadsbyggande 2010-2013 så ser den ut som följer:

• 2010: 280 bostäder
• 2011: 630 bostäder
• 2012: 930 bostäder
• 2013: 1220 bostäder

Alltså totalt 2780 under åren 2011-2013, dvs. det skulle krävas att man bygger 1645 bostäder under 2014 enbart i Nacka!

En annan sak som man lägger märke till i tabellen är att antalet lägenheter som planeras färdigställas varje år stiger ju längre fram i tiden man tittar. Det beror på att i verkligheten försenas många projekt p.g.a. olika yttre omständigheter, marknadsförutsättningar etc. Prognosen för 2011 är alltså mer realistisk än den för 2013. Kort sagt det kommer förmodligen inte att byggas 1220 bostäder 2013 och det är ännu mindre sannolikt att det kommer att byggas 1645 bostäder i Nacka 2014.

En översättning av ovanstånde citat till vanlig icke-politikersvenska skulle kunna vara

"Vi hoppas att någon annan kommer att bygga uppåt 56 777 bostäder under nästa mandatperiod, även om vi nog inser att vi förmodligen inte kommer att komma i närheten av den siffran. Men vi lovar att försöka... eller åtminstone att inte jobba i motsatt riktining..."

Självklart är det jättebra om man lyckas få fram alla dessa bostäder, det behövs i vår snabbt växande region. Och jag välkomnar att man antränger sig för att det ska bli verklighet. Men man har en känsla av att detta utspel är ett sätt att bjuda över de rödgrönas lika innehållslösa löfte att bygga 50 000 bostäder.

Men, vore det inte lite roligt om någon politiker ville tala om hur vi åstadkomma ett ökat bostadsbyggande istället för att ägna sig åt meningslös sifferexercis...