Några enkla sanningar

Foto: Erika Wörman

Jag blir så glad när jag läser den artikel som några som kallar sig Stockholm Skyline skrivit i Svenska Dagbladet. Ibland behöver man påminna om några enkla fakta eftersim det finns folk i debatten, och t.o.m. bland ansvariga politiker, som fått så otroligt mycket om bakfoten. Fakta som t.ex. att vi inte får in fler bostäder eller verksamheter per yta om vi bygger högt, eftersom det kräver att husen står glesare och behöver mer utrymme på marken. Eller att det blir mycket dyrare att högt och extremt dyrt att bygga mycket högt, så dyrt att det kräver subventioner, oftast från andra hyresgäster i lägre, lönsammare byggnader. Höga hus byggs undantagslöst som rena skrytbyggen. Eller att stadskärnor som består av höga hus upplevs som oattraktiva både av invånarna och besökare. Eller det mest sjävklara av allt, att det inte är höjden på ett hus som gör att det blir en nod i landskapet, utan innehållet.

Den mest horribla lögnen som framför i debatten är att skyskrapor skulle vara miljövänliga. I verkligheten är höga hus extremt resurskrävande både att bygga och att försörja. En liknande lögn är att det skulle vara miljövänligt att förtäta i innerstan. Det smartaste vi kan göra både för att göra Stockholm mer attraktivt, och att göra stan mer miljövänlig är att förtäta i ytterstan och i förorterna i anslutning till spårtrafik, i synnerhet finns det stora möjligheter i anslutning till pendeltågslinjerna. Där kan man skapa nya attraktiva noder genom att skapa nya kollektivtrafikknutpunkter, samtidigt som lägger märkesbyggnader och nya kulturinstitutioner där. Varför inte bygga en nya opera, eller ett nytt konstmuseum av världsklass, i Huddinge eller Upplands-Väsby?

En som inte gillar idéen om att Stockholm ska vara en attraktiv och miljövänlig stad är Ankersjö (c).

Billigare lån med lägre ränteavdrag

Folkpartiets Carl B Hamilton föreslår en sänkt kapitalbeskattning, och därmed lägre ränteavdrag, som en åtgärd att säkra vårt framtida välstånd. Den främsta orsaken till att vi behöver en lägre skatt på kapital är att vi i dag ligger ungefär dubbelt så högt som snittet av våra grannländer. Med alltmer lättrörligt kapital så riskerar vi att på sikt få en kapitalflykt som missgynnar oss. Det andra skälet är att gynna sparande i förhållande till konsumtion, så att vi investerar i framtiden istället för att konsumera nu. Något som är bra på lång sikt, men också viktigt ur ett konjunkturperspektiv, nu när vi är på väg in i en högkonjunktur. Vi skulle minska prisstegringarna på bostäder och därmed risken för en bostadsbubbla.
Det andra skälet är det som kommer att väcka mest debatt eftersom det innebär att ränteavdragen minskas från 30% till 25%. Det kommer att heta att det drabbar familjer med låga inkomster och stora lån, främst barnfamiljer i storstäder. Är det verkligen så?
Om vi tar en familj med 3 miljoner i lån och säger att bostadsräntorna toppar på 6%, så betalar de med dagens system netto 10 500 i månaden och skulle med FP:s förslag betala 11 250, alltså 750 kronor mer i månaden. Men lägre kapitalbeskattning och ränteavdrag skulle leda till lägre inflationstryck och därmed mindre behov av räntehöjningar, samtidigt som det skulle minska bankernas risk genom den minskade risken för en bostadsbubbla och dessutom leda till ett ökat utbud och en minskad efterfrågan på kapital. Kort sagt räntorna skulle inte siga lika mycket. Om vi försiktvis säger att räntan istället toppar på 5% skulle familjens nettokostnad bli 9 375 kronor i månaden, dvs. 1125 kronor lägre än innan.
Faktum är att även om vi räknar på det osannolika att förändringen inte skulle få någon som helst effekt på bostadspriser och räntor så är de 750 kronorna bara en bråkdel av vad familjen fått i minskad skatt genom jobbskatteavdraget under de senaste åren. Om man dessutom, som Folkpariet förslår, kombinerar detta med högre jobbskatteavdrag, höjd brytpunkt för den statliga inkomstskatten och en slopad värnskatt, så skulle familjen få betydligt mer i plånboken varje månad. Och dessutom slippa oroa sig för att deras bostad sjunker i pris så att den blir mindre värd än lånen, vilken gör det omöjligt att flytta. Förutom att högre tillväxt och fler jobb gör att risken att man förlorar jobbet blir mindre.

Se också detta.

Euron står stark

Vid midnatt gick ännu ett av våra grannländer med i det europeiska valutasamarbetet och införde Euron som valuta. Estland har sprungit förbi oss. Euron står starkare än någonsin. Trots en global finansiell härdsmälta, trots att vissa medlemsstater visat en enastående oförmåga att hantera sina statsfinanser och i vissa fall sysslat med rena bokföringsbrott. Tvärtom har vi sett hur beslutsamma Europas länder är att fortsätta och fördjupa samarbetet. Nya mekanismer och buffertfonder tillsammans med ett fördjupat ekonomiskt samarbete gör att vi kan vara säkra på att Euron inte bara kommer att överleva utan också bli världens starkaste och viktigaste valuta inom en snar framtid. Nästan alla stater i Europa står och väntar på att få införa Euron så snart som man uppfyller inträdeskraven. Utanför står endast tre konservativa gamla monarkier, Storbritannien, Sverige och Danmark, som inte i första hand ser till vår moraliska skyldighet som européer att fördjupa samarbetet eller vårt gemensamma behov av stabila förutsättningar för att bedriva en framgångsrik ekonomisk politik. Istället är det en slags unken nationalpopulism som får bestämma politikens inriktning.
Motståndarnas enda ekonomiska argument är att den svenska kronan varit starkare än Euron de senaste månaderna, samtidigt som man blundar med bägge ögonen och vägrar se alla månader och år innan, liksom man blundar för att t.ex. pundet är ännu svagare än Euron.
Varje dag och varje timme som vi väntar på att införa Euron är en plåga för alla liberaler och européer i Sverige!

Se DN, DN1, DN2, SvD